Att skapa bilder på plywood

I ett trettiotal år har jag målat landskap med oljefärger på duk. Så började jag också lasera drivved från Bohuskusten och montera dessa bitar. Detta ledde till att jag alltmer fascinerades av träets ådringar och mönster. Vilka fantastiska former man kan finna! Fantasin sätts i rörelse.
 
Så kom jag in på tekniken att lasera nya plywoodskivor. Därvid använder jag följande arbetssätt:

1. Jag studerar ytor med tydliga och ovanliga ådringar, helst furu. Träets mönster kan tolkas såsom moln, ängar, buskar, skogar och andra former i naturen. Det gäller att iaktta och ha tillräcklig fantasi. Det allra mesta upplevs som icke användbart. Men den som söker tillräckligt ihärdigt kanske finner en pärla, som kan utvecklas till ett intressant motiv.

2. Jag avgör vilken yta jag skall såga ut och använda mig av. Kanterna bestäms.

3. Färger i färgtoncirkeln väljs ut så jag kan skapa klarhet, kontrast och harmoni. Bildens ljusförhållanden kräver särskild uppmärksamhet, likaså färgperspektivet, dvs hur färgnyanserna förändras med avståndet till betraktaren. Det är endast i undantagsfall ådringen kan utnyttjas som linjeperspektiv.

4. Vid målningen tar jag oftast fram färgnyanserna genom att lasera mer än ett färglager på samma yta. Den underliggande färgen får därigenom en sammanhållande funktion. Den lysande kontrastfärgen skapar ett blickfång för ögat. Det gäller också att ta hänsyn till träytans olika sugförmåga.

5a. Vissa frågeställningar intresserar mig speciellt. Ett sådant problem är hur himlens färg speglar sig i en vattenyta. Jag väljer himlavalvets bottenfärg och ser hur denna förändras mot horisonten. Träets ådring används för att skapa molnformationer, hela tiden måste färgerna skapa djup och avstånd i bilden. Antag att trämönstret är symmetriskt. Då kan jag skapa en vattenspegling. Jag måste då sträva efter motsvarigheten till himlens mönster i det kallare vattnet med kallare färger. Färgnyanserna måste stå för ett trovärdigt alternativ samt ett färgperspektiv. Kanske åstadkommer vinden rörelse i vattnet. Vissa ådringar i träet kan kanske inte passar in i vattenspeglingen. Då kan dessa accepteras genom ett avvikande färgval. Det finns plats för nya idéer.

5b. Ett annat intressant motiv är slättlandets himmel och vida vyer. Det är inte alltid givet var en horisontlinje går i en bild. Det finns plats för tolkningar. Vilka ådringar gör markplanet spännande men ändå förklarligt? Kanske kan jag få med sjöar, åar, vägar eller plogfåror. Vilken yta bör utgöra det främsta blickfånget med en dominerande färg? Bilder läses oftast från vänster till höger, och det gyllene snittet anses skapa jämvikt. Avvikande mönster i träet bör förklaras, kanske genom annan växtlighet.

5c. Ett tredje motiv är ett skogsbryn och dess kontrast till himlen. Vegetationen bör bilda en enhet med intressanta individuella former. Årstid och ljussättning bestämmer jag efter studier av mönstret av ådringar. Det krävs fantasi av både skapare och betraktare. Man måste ha studerat verkligheten. Kanske har jag turen att kunna måla en vattenspegling av skogsbrynet också.
 
-----

Ateljén skapar en nödvändig överblick och meditationsplats för att jag ska kunna skapa fritt och självständigt. Det gäller att inte förlora sig i detaljerna utan att se till helheten. Naturen lever och förändras ständigt. Det finns inget slutgiltigt landskap. Arbetsprocessen är minst lika viktig som det färdiga resultatet. Jag brukar hänga upp bilderna i min ateljé för att se om de kan godkännas.

Jag strävar efter lugn och harmoni i landskapet och omgivningen, en bild för kontemplation. Detta hindrar inte att spännande naturformationer och väderomslag också kan betonas.

Det är alltid intressant att höra hur betraktaren tolkar bilden. I samtalet hör jag hur mycket som uppfattas och uppskattas av besökaren. Men det händer också att jag själv får helt nya aspekter på bilden. Betraktaren skapar på egen hand. Vi äger det vi upplever.